söndag 13 augusti 2017

59. Hemligheten med det mjuka garnet...

Det hela började med kärleken till ull.

Att får har en värmande effekt kan illustreras på många sätt.
Dessa betar utanför Östergötlands ullspinneri.

Som liten hade Ulla-Karin Hellsten gärna flossade ullstrumpor – och hon älskade sin ullfilt med kaniner. Så när hon och Börje Norberg flyttade till en gård utanför Ödeshög och fick en tacka med lamm i present började de skämta om att starta ett spinneri.

Ullspinneriet var från början en gammal lada som byggdes om.

Sedan fick de som av en händelse tips om maskiner som var till salu från ett spinneri som skulle lägga  ner – och slog till. Och plötsligt hade de startat ett spinneri – Östergötlands ullspinneri!

Det är bara Börje som får sköta de gamla maskinerna som är från 1930- och 40-talet.

Medan många andra spinnerier tvingades ge upp och hela tekoindustrin i Svergie monterades ner så kämpade Ulla-Karin och Börje på och lyckades få sitt livsverk att överleva – även när konkursen  var nära.

De gamla kardmaskinerna gör inte bara bra garn
de är vackra också!

Och ibland gick det så bra att de dansade på fredagarna för att fira!

Garnerna som tillverkas är döpta efter omgivningen, tretrådiga Renemo har fått namnet från byn och tvåtrådiga Visjö är döpt efter sjön – förstås.

Och om man som Johanne länge har gått och funderat på vad det är som gör garnet från Östergötlands ullspinneri så extra mjukt (det är ju inte det minsta superwashbehandlat!) så kommer här en bild på "hemligheten" som ger Börje sådana superkrafter när han spinner garn.

En Spinning Jenny –
den enda i sitt slag som fortfarande är i bruk!

Hemligheten går under namnet Spinning Jenny och är en maskin som uppfanns under industrialiseringen i 1800-talets England. En imponerande skapelse. Den Spinning Jenny som finns på Östergötlands ullspinneri är den enda som fortfarande används till produktion – men det finns några andra som står på museum.

Men har man ett eget garn behöver man också mönster till garnet och det är många namnkunniga formgivare som med förtjusning använt Ulla-Karin och Börjes mjuka garner – först och främst Britt-Marie Christoffersson och Ann-Mari Nilsson.

Ann-Mari Nilsson har gjort många fina mönster,
som halskragen med stjärnorna längst fram.

Den berömda dragspelsbaskern, som är gjord av...

Ebba Stålhandske, som gjort fler modeller och mönster
till Östergötlands ullspinneri.

Ebba Stålhandske skapade en riktig bestseller när hon stickade dragspelsbaskern.

Och Celia Dackenberg använde garn från Östergötlands ullspinneri till sin Sagornas stickbok och nya boken Kulturkoftor som kommer i höst är stickade i samma.

Förra året var Celias plagg från Sagornas stickbok
 utställda på ullspinneriet.

Och gissa om Ivar Asplund använt en del Visjögarn i sin kommande bok med fina flätstickade mönster! (Vi har fått tjuvtitta).


Sin fina projektväska köpte Ivar när han besökte ullspinneriet.

Under sommaren har Britt-Marie Christoffersson haft sin utställning "Brodera på stickat" på ullspinneriet. Det var en spektakulär upplevelse att få se den.

Alla provlappar är  faktiskt handstickade av Britt-Marie.

En spännande gjord kofta.

En rätstickad kofta med extra allt! 

Inspirerande och imponerande!

Britt-Maries utställning lockade många besökare. Så många att garnet nästan sålt slut! Se hur tomt det är i hyllorna bakom Ulla-Karin och Börje... 

De lovade dock att det kommer att fyllas på till hösten. 

Vilken fantastisk gärning detta par har bidragit med!

Men ibland får kärleken till ullen stå tillbaka för att de ska få lite tid för varandra. Då åker de på dejt, bara de två. Samma dag som intervjun gjordes skulle de faktiskt iväg till något hemlig ställe på kvällen... 

Lyssna på deras spännande berättelse om hur de fått sitt spinneri att överleva mot alla odds – om hur räddningen oväntat kom från Japan och vad Börje fick lära sig av en skräckinjagande man som hette Bertil Jonsson!



PS.Vi tror att vi talar för alla våra lyssnare när vi framför ett hjärtinnerligt tack till Ulla-Karin och Börje för att de träget fortsatt att spinna sitt fantastiska garn!




söndag 16 juli 2017

58. BREAKING NEWS: Gammal vante blev ännu äldre!

Det finns två unika tvåändsstickade vantar på Dalarnas museum i Falun. Båda har tidigare daterats till 1600-talet. Den ena, så kallade Bornvanten, hittades i en slagghög vid Borns hyttegård under en utgrävning 1974, medan andra, Bergsfogdevanten, hittades i en husgrund i kvarteret Bergsfogden i slutet av 1980-talet.

Nu har de båda vantarna blivit kol 14-daterade – och du kan aldrig gissa vad som hände...
Den ena vanten visade sig visserligen vara lite yngre än vad man hade trott, medan man kunde konstatera att Bornvanten i stället var äldre – ända från 1500-talet!

Bornvanten ligger under plexiglas i golvet
 precis där dräktuställningen börjar. Foto: Privat

Det finns en intervju med en av museets arkeologer på svtplay och en artikel från tidningen Dalademokraten om det nya sensationella fyndet.

Den nya dateringen gör Bornvanten till det äldsta tvåändsstickade plagget i Sverige och dessutom innebär det att tvåändsstickningen måste ha varit etablerad i Dalarna redan under 1500-talet eftersom vanten inte är något som en nybörjare kunnat åstadkomma – oerhört fint stickad och med frans. Så nu måste vi nog skriva om Sveriges stickhistoria också.

Anna-Karin Jobs Arnberg är verksamhetschef på Dalarnas museum, men även skicklig påsömsbrodös, hemslöjdskonsulent och spelman. Dessutom född och uppvuxen i Dala-Floda. Anna-Karin började redan som ung att samla dräktdelar och gamla, vackra textilier från trakten.

Anna-Karin älskar att både tvåändssticka och brodera påsöm. 
Hon är väldigt generös med att visa sin samling och håller också kurser i påsöm för att föra kunskapen vidare. När vi besökte henne hemma i Dala-Floda tidigare i somras hade hon med sig en hel hög med godbitar som vi fick dregla över beundra, klämma och känna på.

Några av de läckraste påsömsvantarna i världshistorien!

På Dalarnas museum blev de förstås oerhört glada över att den gamla vanten visade sig vara äldre än man trott. Arkeologerna kommer så småningom att skriva mer om den unika Bornvanten och vad den nya dateringen innebär. 

Varje påsömsbrodös har sin egen stil,
så blommorna skiljer sig åt  på de olika vantarna.

Det är också möjligt att man kan gå vidare och låta undersöka fibern i vanten, en sådan undersökning skulle kunna visa var fåren som ullen kommer ifrån har gått och betat. 

Kavelfransen längst ner  på kanten gjordes också i flera färger.

Anna-Karin berättade inte bara om Bornvanten, utan också om den fantastiska textila skatt som folkdräkterna i Dalarna är. Hur kommer det sig att de blivit så speciella och levt kvar så länge just där?

Kvinnorna hade ofta halvvantar för att alltid kunna utföra jobb
 och för att kunna vända bladen i psalmboken förstås.
Inte alla vantar var broderade utan många är också stickade i flera färger – gärna tre färger per varv.

Eftersom man inte ritade upp mönstret först kunde det visa sig att det inte
gick jämnt ut på varvet. Men det blir ju fint ändå.
De fina livjackorna hade gröna liv av vadmal och ärmar som färgades röda när de var färdigstickade.

Stjärnorna på de stickade ärmarna kallas rosor i Dala-Floda, precis som i Norge.
Eftersom man ökade antalet maskor per varv på ärmarna allteftersom blev också stjärnorna/rosorna större och större – därför stickade man ett nytt mönster för varje ny rapport.

De snirkliga bården mellan rosorna kallas för stege och var ett
smart sätt att dölja skarven som bildades mellan två strumpstickor.

Mönstret på ärmarna ser lite olika ut i olika socknar. Det finns också fantastiska jackor med påsöm i stället för stickade ärmar.

En bit av en ärm med mönster av akvilejor som är ett broderimönster från början.
Om du är sugen på att lära dig tvåändsstickning, påsöm och ullkännedom så startar en kurs med Anna-Karin Jobs Arnberg, Karin Kahnlund och Sonia eller Roger Bush från Wålstedts Textilverkstad som lärare i början av augusti.



Vi nämner också boken Tvåändsstickat av Birgitta Dardanell och Ulla Danielsson som fortfarande går att köpa.

Lyssna på denna härliga intervju med Anna-Karin i den smartphone eller direkt här i bloggen.


Nu tar vi lite semester från poddandet, men hörs snart igen! Under tiden hoppas vi att ni stickar så långsamt och krångligt ni förmår.