lördag 10 februari 2018

71. Stoppa hålet med lagningsaktivisten Leili!

Leili Mänder har kontot Lagninsgaktivisterna på Instagram med intressanta och lärorika inlägg.
Nu bjuder hon Nördic Knittings lyssnare på sina bästa tips och berättar om spännande lagningar hon har fått göra.

Leili Mender med en älskad, lagad kofta.
Nu kanske du invänder att en lagning kan väl inte vara särskilt spännande. Men visst kan den!
Att syna ett plagg i sömmarna kan berätta plaggets historia. Och varför låter man laga en tweedkavaj som håller på att falla sönder? Vad har gjort den så älskad?

Och det mest spännande med lagning är förstås att komma på hur den bäst ska göras. Det är ett riktigt detektivarbete ibland att hitta rätt garn till den trasiga ulltröjan, den finaste lappen att sy på stället som nötts sönder.

En fin 1940-talskofta som var full av hål.
När Leili fick denna fina fyrtiotalskofta med lusemönster var den hårt åtgången av malar. Nu har hon lagat den så skickligt att det nästan inte syns.

Lagningen är nästan omöjlig att upptäcka på lite håll.
I de största hålen har hon stickat i en liten lapp med gammalt garn hon hittat på en loppis.
Det gör man bäst med en gammal stoppapparat.

Johanne köpte ett gammal syskrin där det fanns en stoppapparat.

En stoppapparat är lite som en vävstol i miniatyr, där man kan väva en fin lagning direkt i hålet på plagget.

Tur att bruksanvisningen fanns kvar!

Det är lite enklare att laga en trasig mudd. Bara att sticka en ny!

En ny mudd kan rädda en gammal tröja.

Att laga snyggt är en konst!
Och nu börjar det till och med bli lite trendigt med synliga lagningar.

Leili berättar också hur man ska göra med fläckar för att bäst få bort dem.

Vill du träffa Leili så kommer hon att vara på Antikmässan 15–18 februari i Stockholm. Du hittar henne i montern C 13:39 i utställningen "Textila spår" där hon visar hur man lagar kläder och stoppar strumpor.

Men lyssna först på avsnittet med Leili där hon bjuder på sin värdefulla kunskap och berättar om hur man bäst lagar, vårdar och tvättar sina textilier.


söndag 28 januari 2018

70. Stickpoesi från Norge

I Norge har stickningen ett helt annat anseende än här. Det är inte bara ett mer älskat hantverk, utan verkar bli sett lite mer som kultur och inte bara som en hobby.

Köp om du hittar!

I slutet av 90-talet kom norska stickdesignern Solveig Hisdal ut med sin enda bok med mönster – men vilken bok! Den översattes till svenska några år senare och Dikt i maskor har nu blivit en riktig raritet som går för ganska höga priser om man lyckas hitta den någonstans till salu.

Solveig stickar inte så mycket själv,
men är en mästare på att göra mönster.

Solveig Hisdal jobbar egentligen som designer på företaget Oleana som firade 25-årsjubileum förra året och gör vackra mönster till plagg som maskinstickas. Hon inspireras av gamla norska folkdräkter, kurbitsmålade möbler och sidentyger och skapar mönster med färger, pärlor och söta picotkanter.

Johanne i tröjan med lövmönster från Dikt i maskor.

Ungefär samtidigt som Dikt i maskor kom boken Norsk strikkedesign ut på engelska (utgiven av ett amerikanskt förlag) med en mönstersamling gjord av många olika norska mönsterformgivare.


Solveig Hisdal bidrar med mönster även till denna bok, men det är kanske Kari Haugens insvängda jacka med broderier man minns mest. Figurformad, flerfärgsmönstrad och med massor av broderier – ett konsthantverk i barockstil!

En skapelse som antagligen tar flera år att göra...


En annan norsk bok man gärna vill ha i sitt stickbibliotek är Håndplagg till bunader och folkedrakter av Heidi Fossnes.  Den innehåller vantmönster från olika regioner i Norge, i olika tekniker och är en riktig soffbordsbok (som man säger).


En nyare bok som är betydligt lättare att få tag i är Kari Hestnes biografi över sina 30 år som stickdesigner. Strikkepoesi – 40 inspirerande og fargerike plagg bjuder både på en samling mönster hon har gjort, berättelserna bakom och historien om hur hon funnit sin snirkliga stickbana genom livet.

Ny norsk poetisk stickbok.

Ja, norska stickare verkar bli nästan lyriska så fort de kommer i närheten av garn. I vilket annat land skulle man komma på tanken att sticka hela texten till en författares nationalepos? 
Skulle vi svenskar ens få idén att sätta stickorna i ett verk av Strindberg? Nä, skulle inte tro det.

Kari har levt ett spännande stickliv.
Men när Ibsens verk Peer Gynt skulle fira 150-årsjubileum förra året gjorde en norsk stickare ett upprop för att få hjälp att sticka upp pjäsen i sin helhet på ett antal tröjor – 574 stycken närmare bestämt. I oktober skulle de vara klara för att kunna ha en utställning i Bergen. 

Och nästan samtliga har lagt upp bilder på sina färdiga alster på denna sida: www.peergyntgenseren.no

Vilket mästerverk! Snacka om att sticka poesi på riktigt. Hur galet det här projektet kan anses vara kan ni nu diskutera i smågrupper. Men lyssna först på avsnittet här eller i din telefon.







söndag 14 januari 2018

69. Karin Kahnlund – drottning av tvåändsstickning


Efterfrågad och efterlängtad – äntligen kan vi presentera drottningen av tvåändsstickning: Karin Kahnlund (*spelar en liten fanfar*).

Vi har tvåändsstickat i Sverige sedan 1500-talet – det finns bevis i form av en vante på Dalarnas museum i Falun. (Allt om den kan man lyssna på i avsnitt 58 av podden).

Karin Kahnlund + tvåändsstickning = sant

Karin upptäckte denna speciella stickteknik när hon var i 20-årsåldern och det har varit hennes stora kärlek sedan dess. Hon älskar fortfarande att upptäcka nytt med denna traditionella teknik – för i varje liten by i Dalarna kan man ha hittat på något eget sätt att göra.

När Karin ska ha extra roligt stickar hon tvåändsstickning. Men hon stickar annat också – och lär  ut till andra. Det är Karin Kahnlund som tagit fram den fantastiska kursen på HVskola som heter Stickresan (och som Johanne har gått).

Ett imponerande stickbibliotek!

Under stickresan får man lära sig om sticktraditioner i olika delar av Sverige – från Skåne till Norrbotten, via Halland, Gotland, Dalarna och Hälsingland. 

Karin samlar även på gamla dräktdelar och stickade plagg.

Karin har bott i Leksand, men nu finns hon i Stockholm och har skapat ett eget garnparadis i en källarlokal vid Islandstorget (som man lätt tar sig till med tunnelbanan).

Hit kan man få komma på fortsättningskurs i tvåändsstickning  varannan tisdag jämna veckor kl 13-16 och 18-21. Det är bara att anmäla sig för att vara säker på att det finns plats.
Det finns mer information på Karins hemsida – Uppstickaren.

En fullkomligt fantastisk färgprakt! Bara att välja. Bara...

Hon säljer också Shetlandsgarn från Jamieson´s spinneri – så kallat Spindrift som finns i 220 färger. Karin har cirka 200 färger i sina välfyllda hyllor.

Det går att köpa boken på Karins hemsida.

Karin har gjort en stickbok med inspiration av en gammal bok som heter Svenska mönster. Karins bok heter Sticka efter svenska mönster och finns fortfarande att få tag på.

Den innehåller fina flerfärgsmönster i olika svårighetsgrader.


Karins dotter Anna fick vara modell trots tandställning.

Karin brukar också vara lärare på Sätergläntan och på olika stickstämmor och andra stickevenemang.

Och i sommar arrangerar hon och Sanna Thors Sköld en egen stickstämma på Biskops Arnö folkhögskola (nära Enköping) den 24–27 juli med många spännande kurser. Till exempel kommer underbara Wilma Malcolmson från Shetlandsöarna – men även Heléne och Johanne ska undervisa i, till exempel, flerfärgsstickning, färglära, om ravelry och att sticka på engelska och att sticka med pärlor.

Om inte alla platser redan är slut så kan man anmäla sig här.

Karin stickar alltid med en utsökt hög masktäthet.

Lyssna på när Karin berättar om sitt stickliv här eller i din smartphone.